Fredag hela veckan...

Fredag...


En dag som förekommer alldeles för sällan...
Jag hade INTE tackat nej till 3-4 fredagar per vecka...men men...det e väl för mycket begärt antar jag?


Det är SVÅRT att ha det jobb jag har just nu, vårda en nära anhörig, och samtidigt erkänna att man ser fram emot helgerna, ledigheten, semestern o allt vad det nu kan vara...
Jag känner mig smått skurkaktig och elak...


Lika skurkaktig känner jag mig, när jag kallar det "jobb"!


Det känns mer som en skyldighet än ett yrke...trots att jag VET alltihop är enligt "Vt's" önskemål...så sitter nog alla de gamla nedärvda, traditionsbundna könsrollerna preciiiis där de skall i min något sneda ryggrad!!


Jag får betalt för att ta hand om den människa, som näst efter mina barn, står mig allra närmast...jag får en skaplig LÖN för att hjälpa en person jag faktiskt borde hjälpa helt gratis..MEN...hur liksom?


Jag måste ju kunna betala mina räkningar, och se till att här finns mat på bordet...det kan man inte "gratis"....man MÅSTE tjäna pengar och dra sitt strå till stacken.


Hade inte JAG vart där och "jobbat".....så hade nån annan gjort det....högst förmodligen en främling, och jag hade knegat på jag med....med andra främlingar.....så realistiskt sett, så ÄR det här den bästa lösningen på många håll...


Ändå vill jag bita av mig tungan om jag nån enstaka gång kläcker nåt i stil med..."jösses, så skönt att det snart e helg"...eller...."jag slutar kl 17".....till exempel...


Det känns småaktigt, okänsligt....och väldans skumt!!


Nu är det nog bara jag som känner så här...min...ehummm...."vårdtagare" resonerar helt annorlunda o tycker säkerligen att jag e lite smådum i mina tankebanor...men som sagt...de traditionsbundna könsrollerna sitter väl förankrade....och det här ÄR vad flickor bör och skall göra by nature typ!


Fast det inte alls är så numera...fast alla flickor åxå måste arbeta och dra in brödfödan...att det inte räcker med en lön per hushåll om man inte tjänar jävligt bra...och för att...Ja, bara FÖR ATT!!


Nu ere iaf helg...fredagkväll...och i dagarna 2 finns en annan lika nära anhörig där, och får ro skutan själv...jag är ledig....här ska tvättas, städas och fejas...jag ska umgås med mina yngel, med kärleken och med herr hund....jag ska läsa en bok, se på tv....skåla i nåt glas rödtjut imorgon kväll...sen e det samma visa på Söndag...fast utan rödtjut...tror jag...det ger sig....
Sen e det Måndag igen....å på den vägen e det...


En känsla av ensamhet, otillräcklighet och hopplöshet...varvat med glädje och lycka över den andra delen av mitt liv som helt plötsligt blivit så bra...behöver jag tala om att det e ett virrvarr av turbulenta känslor i skallen?


Det är på många vis att ha det arbete jag har just nu...det är en självklarhet...men åxå en grym plåga stundtals...man gläds åt små saker, men bryter ihop titt som tätt över de stora insikterna...man försöker vara lite proffessionell mitt i känslohärvan...å det är det allra svåraste jag någonsin varit med om..å rätt vad det är, är man ynkligt liten och vill nästan krypa upp i någons knä...


Men NU e det fredag....en liten stund till....och i ett par dagar känns allting nästan som vanligt...med
undantag av det dåliga, stinkande samvetet....som säger att jag borde vara där då åxå!


Ha en härlig helg bloggers...


eder mest tillgivna
BeataMorot