En tanke om modets vara eller ej...

Alla bloggar med lite classy klass, har minst EN outfit-bild...då å då...sällan hånkar jag på den trenden, i min frukttansvärt taskiga självförtroende mesar jag alltid ur och hittar skavanker överallt som jag inte vill nån ska se... :)


Jag e för sjuttons bövlar 47 bast....har burit och närt 3 barn vid min barm...vad muppar jag mig för? Jag är ju JAG....no more no less...den som inte gillar det de ser, får väl backa ut genom dörrn de brakade in genom...typ!:)


Så här kommer den...oregisserad, nemas photoshop...tagen av dottern strax innan hundpromenad...min dagens outfit...(ser alltid likadan ut, jag veeeet!) :D

Jeansjeansjeansjeans, läderjacka, svart top och röda converse.....ibland har jag ju blå jeans åxå...å gula converse...å en brun skinnjacka...å ibland har jag blå converse...eller vita....
Grejen e den, att det vore sjukt kul å chocka omgivningen nån gång...dra på sig nåt våldsamt otippat...lite kvinnligare, lite snajsigare...
Å högst på listan i de funderingarna står inget mindre än de här..



Lite spejsat va?:)) Jag tycker de e vrååålsnygga...läskigt dyra dock, men iaf....visst e de fina?:)
Å till det skulle man ha trekvartslånga, slitna ...jaja, igen...jeans...en vit sommarblus,top,skjorta...fräsch, snyggt, kvinnligt och sexigt på samma gång....helgardering ala bing bång!:)


Vet iaf EN som hade blivit ruskigt överraskad och förtjust...
Får nära tanken om en light makeover snart...lite kul å fundera på...å så e det ju grymlans skoj å se folks reaktioner:)


Dessutom...


Läderpajerna passar alldelels utmärkt in i bilden åxå, eller hur?


Ha en mysig Lördagkväll alla...det ska jag ha...när hjärtat kommer hem från dagens segel-äventyr som tydligen kostat både skärsår, bakslagshaveri och en massa annat jag inte fattade ett jota av!:)


Tjing på er!


//BeataMorot

Fredag hela veckan...

Fredag...


En dag som förekommer alldeles för sällan...
Jag hade INTE tackat nej till 3-4 fredagar per vecka...men men...det e väl för mycket begärt antar jag?


Det är SVÅRT att ha det jobb jag har just nu, vårda en nära anhörig, och samtidigt erkänna att man ser fram emot helgerna, ledigheten, semestern o allt vad det nu kan vara...
Jag känner mig smått skurkaktig och elak...


Lika skurkaktig känner jag mig, när jag kallar det "jobb"!


Det känns mer som en skyldighet än ett yrke...trots att jag VET alltihop är enligt "Vt's" önskemål...så sitter nog alla de gamla nedärvda, traditionsbundna könsrollerna preciiiis där de skall i min något sneda ryggrad!!


Jag får betalt för att ta hand om den människa, som näst efter mina barn, står mig allra närmast...jag får en skaplig LÖN för att hjälpa en person jag faktiskt borde hjälpa helt gratis..MEN...hur liksom?


Jag måste ju kunna betala mina räkningar, och se till att här finns mat på bordet...det kan man inte "gratis"....man MÅSTE tjäna pengar och dra sitt strå till stacken.


Hade inte JAG vart där och "jobbat".....så hade nån annan gjort det....högst förmodligen en främling, och jag hade knegat på jag med....med andra främlingar.....så realistiskt sett, så ÄR det här den bästa lösningen på många håll...


Ändå vill jag bita av mig tungan om jag nån enstaka gång kläcker nåt i stil med..."jösses, så skönt att det snart e helg"...eller...."jag slutar kl 17".....till exempel...


Det känns småaktigt, okänsligt....och väldans skumt!!


Nu är det nog bara jag som känner så här...min...ehummm...."vårdtagare" resonerar helt annorlunda o tycker säkerligen att jag e lite smådum i mina tankebanor...men som sagt...de traditionsbundna könsrollerna sitter väl förankrade....och det här ÄR vad flickor bör och skall göra by nature typ!


Fast det inte alls är så numera...fast alla flickor åxå måste arbeta och dra in brödfödan...att det inte räcker med en lön per hushåll om man inte tjänar jävligt bra...och för att...Ja, bara FÖR ATT!!


Nu ere iaf helg...fredagkväll...och i dagarna 2 finns en annan lika nära anhörig där, och får ro skutan själv...jag är ledig....här ska tvättas, städas och fejas...jag ska umgås med mina yngel, med kärleken och med herr hund....jag ska läsa en bok, se på tv....skåla i nåt glas rödtjut imorgon kväll...sen e det samma visa på Söndag...fast utan rödtjut...tror jag...det ger sig....
Sen e det Måndag igen....å på den vägen e det...


En känsla av ensamhet, otillräcklighet och hopplöshet...varvat med glädje och lycka över den andra delen av mitt liv som helt plötsligt blivit så bra...behöver jag tala om att det e ett virrvarr av turbulenta känslor i skallen?


Det är på många vis att ha det arbete jag har just nu...det är en självklarhet...men åxå en grym plåga stundtals...man gläds åt små saker, men bryter ihop titt som tätt över de stora insikterna...man försöker vara lite proffessionell mitt i känslohärvan...å det är det allra svåraste jag någonsin varit med om..å rätt vad det är, är man ynkligt liten och vill nästan krypa upp i någons knä...


Men NU e det fredag....en liten stund till....och i ett par dagar känns allting nästan som vanligt...med
undantag av det dåliga, stinkande samvetet....som säger att jag borde vara där då åxå!


Ha en härlig helg bloggers...


eder mest tillgivna
BeataMorot

One more time...osv...

Happ...

Då gör man väl ett nytt försök nurå...Blogga...
Det var ett tag sen man hade den motivationen, och när den ramlat på...så har den fallit på nåt annat!

Livet e enna busy...många järn i elden...ett jobb som kräver massors massor, nybliven sambo efter flera års underligheter osv...hund, katt...å uppe på det en hel hög av de vanliga *måsten* som de allra flesta av oss lever i symbios med. Dammråttor, matlagning, hundvallning, tvätt, disk...u name it...Mycket e det...daglig dags!

Fast glad e jag...lycklig i min ganska så enkla vardag...Har fått vad många kallar, "En andra chans"!
Chans att göra nånting riktigt och rätt för första gången på många många år...
Dessutom har jag tagit ett beslut att stänga dörren om det som varit, för att möta det som komma skall med ett ganska så light sinnelag!

Här råder ingen brist på drömmar och planer...å numera planeras de tillsammans med en likasinnad...Min nya, härliga, goa, fylld av humor, charmige, skojige och våldsamt Bohuslänske Kärlek :)

Konstigt hur det kan bli egentligen...

När man slutar önska, tro, leta, drömma och hoppas...Japp, då står han helt plötsligt där mitt framför näsan på mig...och efter en periods intesivt dejtande, beslutade vi...utefter hur väl vi känner till varandra och hur förbenat fint vi faktiskt passar ihop...att flytta ihop.

Å där föll mina enorma övertygelser om ett ensamt singelliv rakt ner i trashet! :)

Segla e vad vi ska göra i sommar...segla, bada, sola, åka hoj...grilla, träffa goa gemensamma vänner, dricka vin...ta en kall på en solvarm klippa osv osv...
Inte alls vad jag trodde när jag satt och övertygade mig själv om hur kul "playerlivet" är!:)

Hur som haver...glad e jag...o lycklig....och för första gången på evigheter...LUGN!
Känner mig tillfreds med livet även om det inte rusar på i 500 knyck...även om vi kojjar kl 22 en lördagkväll...även om nån fest blir inställd eller ingenting riktigt blir som man planerat...Lugn för att jag VET att det kommer fler dagar...å ännu fler...att göra allt man vill eller behöver...å det tillsammans med en kille jag känner mig trygg och bekväm med...samtidigt som han ger mig ett sjuhelsikes pirr i magen:)

Det här allra första inlägget på en ny portal, vänder sig nog i allra första hand till gamla bloggvänner...såna som vet vem jag är, vad min tillvaro innehållit och hur många vändor hit o dit min väg tagit...
Så nån presentation av personen bakom Moroten, kommer alltså inte idag...

Kanske aldrig....eller kanske på ett smygande vis...lite i taget...en pluttig smula detalj allt eftersom...typ!:)
Den som lever...å följer bloggeländet får se....

Nog för idag...

Med den allra vänligaste och ödmjukaste hälsning...

Eder BeataMorot...



...som valde den HÄR som "dagens bild"....för det e från den här miljön jag kommer...
(SE.....liten detalj alla redan....)